peww

den starkaste jag känner. den bästa av dom bästa. han som har kommit längst. kungen liksom, hur kan..?
hur kan han falla ? hur kan han knäckas ? jag trodde han skulle klara allt,
naivitet drabbar den bäste bland oss, jag vet att jag är korkad. jag vet ju att det är så det är. pang och så är de nere i botten igen, jag vet ju att det är så. jag vet att alla riskerar det.. men nej, inte han.. han kan inte vara så svag.. tydligen.
han får mig att känna mig svag.
han får mig att känna en enorm våg av att allting är omöjligt... för om han inte klarar det, vem gör ?
- jag saknar dig :'(
- tack..
jo tack du, jag saknar dig ! jag saknar dig.. jag saknar dig så jävla mkt.. hur kunde du låta dig hamna där ?
hur kan du, efter allt, bara köra ditt race och lämna oss kvar ?
jag vill sjunka ner i den graven ni alla har varit i, dämpa smärtan. men jag kommer aldrig någonsin kunna ta mig upp därifrån, och jag menar.. hur skulle jag kunna ?
ni är erfarna nu, ni skulle märka.. jag skulle bli stoppad.. jag vill inte.
jag vill neråt. jag mår redan så, varför inte fullfölja det ?
du gör det ju, varför inte jag ?
du svek henne ju, varför får inte jag ?
varför kan inte jag också stå där, i valet och kvalet om att förstöra mitt liv föralltid eller må dåligt.
jag förstör hellre det här och slipper må dåligt, vad finns det att förstöra ?
ja, jag älskar min familj, nej, jag skulle aldrig kunna svika dom som du gjorde.. som du gör.
det är där problemet ligger, jag kan inte.
jag är för männsklig.
du är omännslig.
hur kan du..?
jag känner mig förstörd, utmärgad. magpumpad, förkrossad.
jag gömmer mig i en annan värld och försöker kontrollera allting för att jag inte kan kontrollera det här, dig. om jag fick bestämma så skulle du komma hem igen, vi skulle hjälpa dig ur allting.. men nej, du är kvar där. för att slippa allt byter du namn och gömmer dig bland gamla bekanta.. bra människor det där hörru.
du också.. bra människa.
ja, du var.
du var tillochmed den bästa människan av de bästa, men du knäcktes, du misslyckades, du krashar, du kommer dö, du vet det. om du inte kommer hem så dör du, men om du kommer hem så dör 'du', är det ett så svårt beslut ? ja tydligen, att vi finns på ena sidan vågen gör dig ingen skillnad.. vet du hur det känns ? vet du hur det känns att bli bortvald framför det där ?
ja, det är klart du vet.. du är uppväxt som mig. men ändå, vet du hur det känns när alla, då menar jag alla, vänder en ryggen ? vet du hur det känns när man står på ena sidan tåg rällsen.. andra sidan är så mycket bättre, men det är en lång bit att gå runt, och jag har brytit benet. kommer inte orka gå den där biten, hoppa över ? nej, för långt. tåget går snart, ni alla går på.. alla utom jag. metaforer är väl inte min starka sida antar jag..
jag vet vilken som inte är din.


alla mina problem bli tjugo gånger större nu när jag känner mig så enormt ensam. jag ska jobba mig igenom det här ensam, självklart. det är ingen som kan göra det här åt mig.. men ändå, någon vid min sida skulle ju knappast göra ont.
och jag har ju kompisar, det är inte det som är problemet, det är själva grejen att jag ingen förstår och ingen kan hjälpa mig. men jag kan inte göra det här själv, och om jag misslyckas..
vad är jag utan handbollen ? vågar knappast chansa
hur var jag innan jag började ? hemskt vrak.
varför började jag ? bevisa för agnetha att jag också kunde något, att jag också duger som jag är, att jag inte är värdelös så som hon tror.
hon fick ju aldrig chansen och se hur det blev, som om hon skulle bry sig liksom..
nu är jag m6a och lagkapten.
tss, senast jag spela va den femte november..
och lagkapten, njae.. vet inte om jag är värd den stämpeln längre.


inget av det här ser logiskt ut, jag antar att allt inte behöver vara logiskt.
det var skönt att skriva av sig.
få ut lite tårar och släppa lite på bördan. det kommer tillbaka snart, men det var väl skönt så länge det varade.
jag har inte bett dig läsa allt, så klaga inte.. det är ditt val, okej ?
snart mår jag bättre och blir mig själv igen, vem nu än det är.
until then, :*